Paris Del 2 23/8
Klockan ringer vid sju tiden och jag inser att jag fortfarande är i Paris och ett stort leende sproder sig över läpparna :D Systers förkylning har blivit lite värre men ordinerar två Ipren så vi hoppas på det bästa... Natten har varit varm så täcke har inte varit att tänka på men har ändå sovit gott men jag undrar vart i drömmarnas land jag var inatt, kommer inte ihåg men antar att J - B håller det som en hemlighet ett litet tag till.. Ner med dagens första godisar och hoppas in i duschen och börjar tro att syrran tog slut på allt varmvatten igår för jösses vad tid det tar innan det kom. In i duschen, det får bära eller brista. Efter att ha skapat sig en egen liten bassäng och känt sig tillräckligt klaustrofobisk i duschkarbinnen fick det vara nog. NU var det dags för frukost :D
Vilken härlig frukost dom serverade idag nere i receptionen. Vi fick varsin bricka med croissant, baguette, kaffe, yoghurt, marmelad, ost och smör. Riktigt mysigt var det, helt klart över förväntat :D Frukosten serverades i petite saloon. Väl där var vi själva så näär som på ett äldre par som började prata franska med oss :D med vår lilla franska fick vi förklarat att vi inte pratade franska, måste lära mig detta underbara språk någon gång. Vilka möjligheter det öppnar med hjälp av några ord och fraser i rätt böjningsform. Nåväl tillbaks till hotellrummet och lägga sig i sängen och vänta på bättre väder. Sen skall vi försöka hitta till RER linje C5 :D
Ute på gatan har vädret blivit bättre, regnet har bytts ut mot lite lätt solsken, riktigt skönt att få byta ut den varma instängda hotellluften mot Paris underbart förorenade avgasluft. Ner mot Champs Elysée och poliser i mängder står kvar utanför ambassaden. Ner på närmaste Metrostation för att försöka hitta RER´s gula linje. Märker ganska fort att vi är fel ute och tar oss upp igen och över Alexander du Pont bron för andra gången, betydligt lugnare trafik tidigt på morgonen. Hittar en nedgång som ser misstänksamt ut som vår linje C men känns samtidigt lite ogästvänlig ut. Vi tar oss underground och köper vår biljett som vi trodde skulle ta oss snabbt och lätt ut till Versaille. Men ack så fel vi hade. Väl på plattformen får vi reda på att tågen är inställda i båda riktningar på grund av säkerhetsskäl, typiskt :( Hur ska vi nu ta oss dit ut?? Men vi var ju inte direkt ensamm om att försöka ta oss ut till det grandiösa slottet. Efter att syster har frågat om vägen var vi på väg igen och på köper fick vi en karta över alla linjer i Paris - vilket kap :D
Syster hade ett som en idé att följa efter några andra vilsna turister - Jättebra idé, sex vilsna turister är ju bättre än fyra stycken... Men det kommer inte på frågan, in this wild world you have to trust your own instincts, inte följde Napoleon någon annan. Kontentan av det hela är att vi tog linje 13 till Montparnasse och där vidare mot Versaille. Resan tog ca 30 min och väl framme orienterade vi oss som en del av lemmeltåget från stationen mot slottet för att erövra det som en forntida invasionsstyrka. Men attans då det var visst några som han före oss dit :( Kön var flera hundra meter lång och vi hade inte ens köpt biljetter än . VÄl i kön får vi reda på att alla unga och fräscha får gratis inträde till slottet, alltså alla under 25 år med legitimation. Snoppet syrran som fick pröjsa 15 E för en biljett :D Kön in gick senare väldigt fort som tur var för några minuter till i den stekande solen hade gjort mer än gott. Men anblicken av dess fassad är otrolig, vilket mästerverk skapat av dåtidens arkitetker. Vi fick tag på en guidad visning på egen hand. En bandspelare som man trycker in en siffra så får man höra information om valt rum på slottet. Så med guiden i vänster hand och videokameran i den andra förflyttar vi oss mållösa djupare in i Versaille slottets alla rum. Allt från kapell, gudarum, balllokaler till kungen och drottningens sovrum och matsal. Finner inte ord för att förklara hur fantastiskt det var att se dessa tal och väggmålningar från 16 - 17 talet som helt och hållet tog andan ur en och lämnade en mållös.
Att gå i fotspåren av solkungen och Mari Antoinette känns nästan lite overkligt. Att få befinna sig på samma plats som personer som man bara känner igen från historieböckerna är riktigt häftigt och gör mitt intress för Frankrike bara större och större. Någon dag ska jag försöka lära mig språket som talas i för mig Europas huvudstad. För kan det finnas någon större och mer graciös stad i denna del av världen. Att fransmännen har storhetsvansinne märker man genast när man kommer ut på västra sidan av slottet och dess trädgård. Om man får lov att upprepa sig så säger jag än en gång att jag blir mållös. Hur kunde man konstruera dessa trädgårdarpå den tiden. Så perfekta linjer och symetrin är slående. Vad skulle man med en sån enrom trädgård ??? Men man känner hur mycket historia och minnen som finns i gränderna mellan de olika delarna av trädgården. När vi går kan vi föreställa oss hur Antoinette dansar i the ballroom eller hur Ludvig den XIV sitter och njuter av eftermiddasbrisen i solljuset.
VI känner däremot att solljuset tar ut sin rätt och bestämmer oss för att äta lite. En pizza för mig och duktiga syster tar ännu en sallad men servitören var alldeles för sur för att få dricks av svårcharmade Olausson syskonen. Men även vi blir mätta på mer än pizzan, parken i all ära men till slut orkar inte huvudet ta in mer så vi bestämmer oss för att dra oss genom parken tillbaks mot utgången. I hela parken spelades klassisk musik som gjorde sig mycket passande.
Vi letade oss ut ur the grande chateu och hittade efter många om och med RER stationen. VÄl där hittade vi ett gammalt andra klassens tåg som tog oss tillbaks in mot stan igen. Vi börjar få grepp på detta nu :D tillbaks till Invalides stationen och hem mot heotellet igen . På väg över Champs de Elyssée igen hör vi "Monsieur monsieur" och vi vänder oss om och det är till oss han ropar... Jo det är så att syster har tappat kartan på andra sidan gatan och det är en motorcykelkilla som ser detta och ropar på oss :D Fransmännen är fortsatt vänliga.
Efter några timmars vila och skrivande var det dags igen för nya äventyr. Har börjat skriva under tiden nu för att annars kommer jag aldrig i säng. Märker att när jag väl börjar skriva finns det ingen hejd på pennan. Äventyret tog fart österut från hotellet mot Madeleine kyrkan, vi fick oss även en glimt av Operan i stan som ligger i närheten av hotellet. Färden började i ett för mig alldeles för långsamt tempo, grejen är att om man ska hinna se Paris till fots måste man skynda på stegen lite i alla fall under transport sträckorna.
Börjar sakta men säkert orientera mig runt i Paris ocj känner mig som en äkta Parisare när jag glider runt bland trånga gator och torg :D Vi passerar baksidan av Louvren och då börjar den farsot som kommer att förfölja oss resten av kvällen... Jessicas eländiga skoskav.. - suck, pust och stön. Men men hon kom på det bästa botemedlet för studen, en pappersservett över hälen :D syster ville även påpeka att jag var tvungen att skriva med att hon hade fått en festing under dagen :D
Vykort inhandlades innan vi tog Pont Notre över till Ile de la cité på väg till Notre Dam. Där ropar en kvinna från en bil till mig "Sé du Parise" och jag ropar "No" tillbaks.. men spända look får mig tydligen att likna en fransman, bra jobbat.. Väl framme möts vi av en storslagen syn, massa människor av olika etniciteter som har samlats på detta torg för att besöka ett av PAris och katolicismens mest storslagna byggnader. Vi tar oss en snabb titt genom kameran och bestämmer oss för att komma tillbaks en annan dag. Vidare över till andra sidan Seine och mot Latin quartiers. Små mysiga gator som liknar Stockholms gamal stan. Här står restaurang inkastare p rad och försöker locka oss till sin speciella restauran. Här finns mexikanskt, italienskt, indiskt, thailändskt, japanskt och självklart fransk mat. Vi klarar oss undan restaurangens frestelser och tar oss ett varv runt St Severin innan det är dags igen. NU är magarna alldeles för tomma för att kunna motstå maten. Vi fastnar för en italiensk restaurang och beställer en tre rätters för 12 E. Till förrät blev det bruchetta vilken syster gillade mer än jag :D Huvudrätten bestod av pizza margarita och efterrätten chokladmousse och vanlijglass. Det jag däremot gillade var 50 cl ölen som slank ner utan problem. Ett trevligt avbrott i den oändliga promenaden som denna semester har blivit. VÄl ute på gatan igen sprider sig en lyckokänsla i kroppen. Att resa är underbart och att jag redan nu har bestämt mig för att återvända till Paris :D
Vidare upp mot Rue Saint Jaques förbi La Sorbonne universitetet som är något annorlunda mot Högskolan West´s moderna exteriör. Föredrar nog det gamla framför det nya. NU börjar det skymma precis när vi når Panthéon som är sista viloplats för bland annat Emilé Zola. NU bestämmer vi oss för att bege oss hemmåt igen efter en lång promenad. Förbi Palais de Luxombourg som är den franska senatens hus. Där funderar både jag och syrran på hur många människor det finns i världen. Flera gånger i minuten träffar vi människro som vi förmodligen aldrig kommer träffa igen. Bestämmer mig då för att sprida lite glädje till de jag tillfäligt träffar :D En gatumusikant spelar en munter melodi som gör mig glad så varför inte göra honom glad tillbaks. Ger han 50 cent vilket inte är mycket man tror han blev glad för själv gesten i sig för han fortsätter att vinka till mig även fast jag är 20 - 30 meter bort.. Han sprider glädje till mig i alla fall :D
Vi orienterar oss vidare längs Quai Anatole France förbi Musée De Orsay och får snart syn på Eiffeltornet som är upplyst och som ser guldfärgat ut:D även Grande Palais torn och Pl.de la COncorde bjuder på en fin nattlig vy över Paris. VIlken underbar stad. Längs champs de elyssé kan jag inte låta bli att tänka och fantisera hur det såg ut för hundra år sedan och framåt när gatorna trafikerades av häst och vagn och dåtidens giganter inom litteratur och konst satt på restauranger och barer och funderade på sitt nästa stora mästerverk :D
Vilken härlig frukost dom serverade idag nere i receptionen. Vi fick varsin bricka med croissant, baguette, kaffe, yoghurt, marmelad, ost och smör. Riktigt mysigt var det, helt klart över förväntat :D Frukosten serverades i petite saloon. Väl där var vi själva så näär som på ett äldre par som började prata franska med oss :D med vår lilla franska fick vi förklarat att vi inte pratade franska, måste lära mig detta underbara språk någon gång. Vilka möjligheter det öppnar med hjälp av några ord och fraser i rätt böjningsform. Nåväl tillbaks till hotellrummet och lägga sig i sängen och vänta på bättre väder. Sen skall vi försöka hitta till RER linje C5 :D
Ute på gatan har vädret blivit bättre, regnet har bytts ut mot lite lätt solsken, riktigt skönt att få byta ut den varma instängda hotellluften mot Paris underbart förorenade avgasluft. Ner mot Champs Elysée och poliser i mängder står kvar utanför ambassaden. Ner på närmaste Metrostation för att försöka hitta RER´s gula linje. Märker ganska fort att vi är fel ute och tar oss upp igen och över Alexander du Pont bron för andra gången, betydligt lugnare trafik tidigt på morgonen. Hittar en nedgång som ser misstänksamt ut som vår linje C men känns samtidigt lite ogästvänlig ut. Vi tar oss underground och köper vår biljett som vi trodde skulle ta oss snabbt och lätt ut till Versaille. Men ack så fel vi hade. Väl på plattformen får vi reda på att tågen är inställda i båda riktningar på grund av säkerhetsskäl, typiskt :( Hur ska vi nu ta oss dit ut?? Men vi var ju inte direkt ensamm om att försöka ta oss ut till det grandiösa slottet. Efter att syster har frågat om vägen var vi på väg igen och på köper fick vi en karta över alla linjer i Paris - vilket kap :D
Syster hade ett som en idé att följa efter några andra vilsna turister - Jättebra idé, sex vilsna turister är ju bättre än fyra stycken... Men det kommer inte på frågan, in this wild world you have to trust your own instincts, inte följde Napoleon någon annan. Kontentan av det hela är att vi tog linje 13 till Montparnasse och där vidare mot Versaille. Resan tog ca 30 min och väl framme orienterade vi oss som en del av lemmeltåget från stationen mot slottet för att erövra det som en forntida invasionsstyrka. Men attans då det var visst några som han före oss dit :( Kön var flera hundra meter lång och vi hade inte ens köpt biljetter än . VÄl i kön får vi reda på att alla unga och fräscha får gratis inträde till slottet, alltså alla under 25 år med legitimation. Snoppet syrran som fick pröjsa 15 E för en biljett :D Kön in gick senare väldigt fort som tur var för några minuter till i den stekande solen hade gjort mer än gott. Men anblicken av dess fassad är otrolig, vilket mästerverk skapat av dåtidens arkitetker. Vi fick tag på en guidad visning på egen hand. En bandspelare som man trycker in en siffra så får man höra information om valt rum på slottet. Så med guiden i vänster hand och videokameran i den andra förflyttar vi oss mållösa djupare in i Versaille slottets alla rum. Allt från kapell, gudarum, balllokaler till kungen och drottningens sovrum och matsal. Finner inte ord för att förklara hur fantastiskt det var att se dessa tal och väggmålningar från 16 - 17 talet som helt och hållet tog andan ur en och lämnade en mållös.
Att gå i fotspåren av solkungen och Mari Antoinette känns nästan lite overkligt. Att få befinna sig på samma plats som personer som man bara känner igen från historieböckerna är riktigt häftigt och gör mitt intress för Frankrike bara större och större. Någon dag ska jag försöka lära mig språket som talas i för mig Europas huvudstad. För kan det finnas någon större och mer graciös stad i denna del av världen. Att fransmännen har storhetsvansinne märker man genast när man kommer ut på västra sidan av slottet och dess trädgård. Om man får lov att upprepa sig så säger jag än en gång att jag blir mållös. Hur kunde man konstruera dessa trädgårdarpå den tiden. Så perfekta linjer och symetrin är slående. Vad skulle man med en sån enrom trädgård ??? Men man känner hur mycket historia och minnen som finns i gränderna mellan de olika delarna av trädgården. När vi går kan vi föreställa oss hur Antoinette dansar i the ballroom eller hur Ludvig den XIV sitter och njuter av eftermiddasbrisen i solljuset.
VI känner däremot att solljuset tar ut sin rätt och bestämmer oss för att äta lite. En pizza för mig och duktiga syster tar ännu en sallad men servitören var alldeles för sur för att få dricks av svårcharmade Olausson syskonen. Men även vi blir mätta på mer än pizzan, parken i all ära men till slut orkar inte huvudet ta in mer så vi bestämmer oss för att dra oss genom parken tillbaks mot utgången. I hela parken spelades klassisk musik som gjorde sig mycket passande.
Vi letade oss ut ur the grande chateu och hittade efter många om och med RER stationen. VÄl där hittade vi ett gammalt andra klassens tåg som tog oss tillbaks in mot stan igen. Vi börjar få grepp på detta nu :D tillbaks till Invalides stationen och hem mot heotellet igen . På väg över Champs de Elyssée igen hör vi "Monsieur monsieur" och vi vänder oss om och det är till oss han ropar... Jo det är så att syster har tappat kartan på andra sidan gatan och det är en motorcykelkilla som ser detta och ropar på oss :D Fransmännen är fortsatt vänliga.
Efter några timmars vila och skrivande var det dags igen för nya äventyr. Har börjat skriva under tiden nu för att annars kommer jag aldrig i säng. Märker att när jag väl börjar skriva finns det ingen hejd på pennan. Äventyret tog fart österut från hotellet mot Madeleine kyrkan, vi fick oss även en glimt av Operan i stan som ligger i närheten av hotellet. Färden började i ett för mig alldeles för långsamt tempo, grejen är att om man ska hinna se Paris till fots måste man skynda på stegen lite i alla fall under transport sträckorna.
Börjar sakta men säkert orientera mig runt i Paris ocj känner mig som en äkta Parisare när jag glider runt bland trånga gator och torg :D Vi passerar baksidan av Louvren och då börjar den farsot som kommer att förfölja oss resten av kvällen... Jessicas eländiga skoskav.. - suck, pust och stön. Men men hon kom på det bästa botemedlet för studen, en pappersservett över hälen :D syster ville även påpeka att jag var tvungen att skriva med att hon hade fått en festing under dagen :D
Vykort inhandlades innan vi tog Pont Notre över till Ile de la cité på väg till Notre Dam. Där ropar en kvinna från en bil till mig "Sé du Parise" och jag ropar "No" tillbaks.. men spända look får mig tydligen att likna en fransman, bra jobbat.. Väl framme möts vi av en storslagen syn, massa människor av olika etniciteter som har samlats på detta torg för att besöka ett av PAris och katolicismens mest storslagna byggnader. Vi tar oss en snabb titt genom kameran och bestämmer oss för att komma tillbaks en annan dag. Vidare över till andra sidan Seine och mot Latin quartiers. Små mysiga gator som liknar Stockholms gamal stan. Här står restaurang inkastare p rad och försöker locka oss till sin speciella restauran. Här finns mexikanskt, italienskt, indiskt, thailändskt, japanskt och självklart fransk mat. Vi klarar oss undan restaurangens frestelser och tar oss ett varv runt St Severin innan det är dags igen. NU är magarna alldeles för tomma för att kunna motstå maten. Vi fastnar för en italiensk restaurang och beställer en tre rätters för 12 E. Till förrät blev det bruchetta vilken syster gillade mer än jag :D Huvudrätten bestod av pizza margarita och efterrätten chokladmousse och vanlijglass. Det jag däremot gillade var 50 cl ölen som slank ner utan problem. Ett trevligt avbrott i den oändliga promenaden som denna semester har blivit. VÄl ute på gatan igen sprider sig en lyckokänsla i kroppen. Att resa är underbart och att jag redan nu har bestämt mig för att återvända till Paris :D
Vidare upp mot Rue Saint Jaques förbi La Sorbonne universitetet som är något annorlunda mot Högskolan West´s moderna exteriör. Föredrar nog det gamla framför det nya. NU börjar det skymma precis när vi når Panthéon som är sista viloplats för bland annat Emilé Zola. NU bestämmer vi oss för att bege oss hemmåt igen efter en lång promenad. Förbi Palais de Luxombourg som är den franska senatens hus. Där funderar både jag och syrran på hur många människor det finns i världen. Flera gånger i minuten träffar vi människro som vi förmodligen aldrig kommer träffa igen. Bestämmer mig då för att sprida lite glädje till de jag tillfäligt träffar :D En gatumusikant spelar en munter melodi som gör mig glad så varför inte göra honom glad tillbaks. Ger han 50 cent vilket inte är mycket man tror han blev glad för själv gesten i sig för han fortsätter att vinka till mig även fast jag är 20 - 30 meter bort.. Han sprider glädje till mig i alla fall :D
Vi orienterar oss vidare längs Quai Anatole France förbi Musée De Orsay och får snart syn på Eiffeltornet som är upplyst och som ser guldfärgat ut:D även Grande Palais torn och Pl.de la COncorde bjuder på en fin nattlig vy över Paris. VIlken underbar stad. Längs champs de elyssé kan jag inte låta bli att tänka och fantisera hur det såg ut för hundra år sedan och framåt när gatorna trafikerades av häst och vagn och dåtidens giganter inom litteratur och konst satt på restauranger och barer och funderade på sitt nästa stora mästerverk :D
Kommentarer
Trackback
