aktivchris

HAr levt i min egen inbilning att inget kommer att hända mig och att jag klarar av det mesta!!! Men igår fick ja surt svar på tal.. Under dansträningen blev de ett hopp som kanske inte var så värst planerat och slutade med smärta i vä foten... Fortsatte att dansa en sväng men till slut gick de inte längre. Gjorde mer och mer ont så fick avbryta träningen vilket nog aldrig har hänt förut :) Gör fortfarande mer och mer ont när jag stödjer på den så får se vart detta slutar. Har ju en uppbokad höst så kan inte vara borta för mycket!!!

Men nu är det ju så att allt ont har faktiskt något gott med sig. JAg anser fortfarande att människokroppen är en fantastisk konstruktion som klarar de flesta påfrestningar under långa perioder, si så där 80 år av livet, sen kanske de börjar gå lite knackigt.. ;) Men så ibland händer det oväntade och något går sönder, men förmodligen av någon anledning, kanske har gjort något för att förtjäna det. Eller bara för att inse vilka de riktiga hjältarna är.

Vem som helst med en fullt frisk kropp klarar av livet utan problem med att inte ha ont någonstans men alla är ju inte riktigt så lyckligt lottade. Igår kväll så gnällde ja för lite ont i fotten och känner sig helt ur funktion mer eller mindre. Men dem människor som går med smärta dag ut och dag in utan att gnälla och ändå sköter om familj och vänner, som härdar ut smärtan för att få oss andra att ha det bra... Har int tidigare insett det men de är de verkliga HJÄLTARNA för mig... Personer med ont i nacke, leder, knä m.m, alltså personer med kronisk smärta i kroppen. De gnäller som oftast inte för dom vet hur jobbigt de kan vara att lyssna på, de är dom som härdar ut.

SÅ känner du någon som har det så eller någon annan typ av skada som gör att de har ont dagarna i ändå så vissa lite uppskattning till den person så han/hon förstår att du bryr dig!!!!!